Den unga mannen ni ser på bilden ovan hette Daniel Johansson.

Den 12 september 2012 avled Daniel efter en tid som patient vid Psykiatriska Kliniken vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. Hans tid på psyk kantades av kaos och en ständig ökning av medicinering, och han fick inte det stöd han behövde. Medicinerna som skrevs ut skulle också bli Daniels död.
Efter Daniels död anmäldes vårdgivaren för slarv och en process startade men tyvärr finns det inget skydd i Sverige för människor som Daniel.
Under ordinarie utredning gjordes misstag av dåvarande handledare på Socialstyrelsen och dessa fortsatte sedan när Inspektionen för vård och omsorg tog över. Gång på gång visade samhället hur liten man är som patient i Sverige, och hur svårt det är att få rätt trots att så mycket visade sig vara fel.
Förklaringar från vårdgivaren som det saknas stöd för i dokumenationen har visat sig vara ok enligt landets tillsynsmyndighet samtidigt som vårdgivarens ointresse av att lära sig av sina misstag har gjort att kampen för Daniels, och andras, upprättelse blivit en lång och smärtsam process.

Daniels tragiska bortgång och samhällets behandlande av honom när han levde, men också hur han fortsatte behandlas efter sin död, har varit en stor ledsjärna för denna förenings grundande.
Dagen han avled på kommer för alltid vara en dag i sorg, men vi har samtidigt bestämt oss för att det bästa vi kan göra för att hedra Daniels minne är att göra något bra av det som skett. Tillsammans vill vi agera så att fler människor inte ska behöva drabbas av samma öde.

Daniel ville förändra samhället när han levde, och under hans sista tid ägnade han mycket åt ett projekt där han ville, med sina egna ord, berätta om det han varit med om för att andra kanske skulle kunna bli hjälpta av hans historia. För det finns alldeles för många i Sverige som delar Daniels erfarenheter av ett samhälle som inte tar sitt ansvar. Han drömde om att kunna hjälpa andra, och vi är fast beslutna om att låta hans vilja bli verklighet.

För det finns heller inget bättre sätt att hedra och vårda minnet av Daniel på.
Han är så saknad, och så älskad, och det kommer han vara för all evighet.
Han är också vår inspiration, och han ger oss kraften att orka.
Han är vår ledstjärna och ängel