Bättre stöd till närstående
Att vara anhörig till en person som har en psykisk sjukdom eller ett neuropsykiatriskt funktionshinder kan vara svårt och påfrestande. Många med psykiska problem har svårt att agera så som vi förväntar oss att man "ska" göra, och finns det en depression eller kanske ett missbruk med i bilden så finns det en ständig oro över att något ska hända hos närstående.
Idag är dessa på många sätt lämnade ensamma i sin oro, och många slåss med dåligt samvete över att man som t.ex föräldrar eller vän gjort misstag eller inte funnits där som man borde ha gjort.
Detta medför i många fall att även närstående till slut kommer behöva hjälp, men om kommuner och landsting direkt sätter in stöd för omgivningen så kan det bli en ekominisk besparing men framförallt en minskning i personligt lidande för alla. Dessutom är det viktigt att närstående får möjligheten att kunna delta och hjälpa till då trygghet är viktigt hos alla.
En psykisk sjukdom är i allra högsta grad en anhörigsjukdom, men idag är attityden när det gäller engagerade anhöriga att de är "jobbiga" och "störande" när det borde vara tvärtom.